1586-1667 Dutch Thomas De Keyser Gallery De Keyser excelled as a portrait painter, and was the most in-demand portrait painter in the Netherlands until the 1630s, when Rembrandt eclipsed him in popularity. Rembrandt was influenced by his work, and many of de Keyser's paintings were later falsely attributed to Rembrandt. His portraiture is full of character and masterly in handling, and often distinguished by a rich golden glow of color and Rembrandtesque chiaroscuro. Some of his portraits are life-size, but the artist generally preferred to keep them on a considerably smaller scale, like the famous Four Amsterdam burgomasters assembled to receive Marie de Medici in 1638, now on display at the Mauritshuis museum in The Hague. In addition to portraits, he also executed some historical and mythological pictures, such as the Theseus and Ariadne in the Amsterdam town hall, now the Royal Palace. De Keyser also worked as an architect. From 1662 until his death in 1667 he oversaw construction of the new Amsterdam town hall, now Royal Palace. De Keyser was a son of the architect and sculptor Hendrik de Keyser. We have no definite knowledge of his training, and but scant information as to the course of his life. Aert Pietersz, Cornelis vander Voort, Werner van Valckert and Nicolas Elias are accredited by different authorities with having developed his talent. In the 1640s, de Keyser received very few painting commissions, and was forced to seek income elsewhere. He owned a basalt business from 1640 until 1654, when he returned to painting. The Rijksmuseum in Amsterdam has the largest collection of paintings by de Keyser. His work can also be seen at the Louvre in Paris, the Metropolitan Museum of Art in New York City, the Hermitage in Saint Petersburg and the National Gallery in London, among others. The Stedelijk Museum modern art museum in Amsterdam carries a statue of de Keyser on its facade. A street in Enschede is named for him. A contemporary namesake of the painter was Thomas de Keyser (Utrecht, 1597-1651), an actor and nephew of Hendrick de Keyser.  Related Paintings of Thomas De Keyser :. | The Burgomasters of Amsterdam Gathered fro the Arrival of Queen Marie des Medicis of France | A Lady | Equestrian Portrait of Pieter Schout | Portrait of a Woman Holding a Balance | Portret of a man |
Related Artists:
James Duffield Harding
English Painter, ca.1797-1863 English painter, engraver and writer. He received his first lessons in painting from his father, J. Harding (d 1846), who was a pupil of Paul Sandby. By 1807 the family had moved to Greenwich where Harding spent much of his time drawing and painting in Greenwich Park. In 1811 at the age of 14 he exhibited for the first time at the Royal Academy. He had lessons in watercolour painting from Samuel Prout and in 1816 he won the Society of Arts silver medal for landscape painting.
Martin Mijtens d.a.
Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Mar??es och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af W??rttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.
Mattheus Ignatius van Bree
was a Belgian painter, sculptor and architect. He was born at Antwerp in 1773, was instructed by Regemorter; he afterwards went to Paris, and after having obtained by a 'Cato in Utica' the second prize for Rome, he went to that city in 1797e returning to his native country in 1804.[1] He painted numerous historical pictures, some of which are of large dimensions, and obtained a high reputation in Flanders. His conceptions are frequently poetical, and his compositions graceful, delineated with a light, free, and spirited pencil ; but his colouring is rather too florid in some instances. He was first professor at the Academy of Fine Arts at Antwerp, and in 1827 its director. Member of several other scientific institutions like the academies of Amsterdam, Rome, Munich and New York. Among his most important works are 'The Patriotism of the Burgomaster Van der Werft,' in the Town-Hall at Leyden, and 'The Death of Rubens,' in the Museum at Antwerp. He brought forward some of the most eminent of the later Flemish painters, among whom are Wappers, De Keyser, F. de Braekeleer, and others of whom their country is justly proud. Van Bree died at Antwerp in 1839.